Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den mörke Eros (1909) - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tar i famn din kropp.
Mot himmel, som orörlig står
med vita stjärnors glans,
i isigt töcken vandrar jag
med dig långt fjärran hän,
jag känner svalt ditt mjuka bröst
och dina hårda knän.
Mot fjärran fjärran går jag hän
på väg oändligt lång —
mot andelivets sommar, höst
och vinter — vår på nytt en gång!
Ej höres ljud av lyrans sträng,
ej klangen av min röst. —
Men i vårt inre sorlar det
ur sammangjutna bröst
en hymn mer stor, en hymn mer stark
än den på jorden lät. — — —
Min mun är stum. Men som förut
alltjämt mitt hjärta känns.
Jag vandrar, vandrar utan slut.
Jag ser ej någon gräns. — —
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
