Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
karlar i allmänhet var han mörklagd. Olof var
för det mesta allvarsam, och det mörkblå ögat blickade
tankfullt omkring sig. Det var en af dessa svärmiska
naturer, hvilka man ibland påträffar hos dalallmogen,
en naturens son, hvilken tagit ett djupt intryck af det
egna och romantiska i Dalarnes natur. När dagens
arbete var slut, gick han stundom omkring i sin
hembygds skogar, och mången vacker tanke höjde under
dessa vandringar hans själ och lifvade hans sinne.
Under sådana stunder längtade han till något, som
han ej kunde förklara, men säll och glad kände han
sig. Gärna ville den varmhjärtade dalaynglingen, att de
stojande bypojkarna skulle känna det samma, som han,
men de förstodo i allmänhet icke sin tysta kamrat.
Den unga flickan, som följde Olof vägen framåt,
var däremot själfva glädjen, och de blå ögonen, som
skuggades af mörka fransar, logo ständigt. Hon
slutade just nu en munter visstump, och hennes öga
blickade litet skälmskt bort till den tankfulle kamraten,
som klef fram i den daggiga ljungen, så att hon skulle
få vandra ensam på flen smala gångstigen vid hans sida.
— ’Ör*) du Olof! Är du öfver eller under jord, som
sir så fundersam ut, sade Kerstin, i det hon skrattande
slog till sin följeslagare.
— Vet du, Kersti, jag kommer i’åg en liten saga
om denna blomma, och vill du, så nog ska’ jag berätta
’enne för dig. sade Olof och drog upp en liten blå
blomma vid kanten af vägen. Kerstin blef en smula
allvarsam och förklarade, att hon med nöje skulle
höra sagan.
*) Folket i socknarna kring Siljan uttala icke ljudet "h".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
