- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
12

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

— Du ser så viktig ut i dag, så jag undrar storliga,
hvad du månde vilja tala vid mig om, återtog
ynglingen och såg forskande på flickan, under det han lade
sin hand på hennes axel.

— Jo, du må veta, att i går kväll kommo Perolas
Karin och Brita till mig och omtalade, att de skola göra
en utvandring till Stockholmstrakten för att söka
trädgårdsarbete, och jag ska’ följa dem dit; ty, sir du, jag
kan be’öfva se mig om litet i världen, och Anna får
vara vid "budum" med kreaturen nu, när hon gått
och läsi’ sig fram för prästen.

— ’Ur säger farsgubben din om en sådan färd?
frågade Olof litet bekymrad.

Kerstin omtalade, att hennes far icke hade något
emot utvandringen. — Men, tillade hon, du må tro
att morfar är rädd för, att jag skall blifva ’ögfärdig af
mig som Margit i Venjan, som kom ’em och var både
grön och blå; men det är inte farligt, sir du.

— Nog skulle jag bra gärna vilja komma ut också,
men det. kan nu inte bli för beväringens skull, sade
Olof, men nog blir det tomt efter dig. Tänk ’ur roligt
det ’ar varit under den gångna vintern, då jag fått
’älsa på ’os dig, och vet du, när jag om dagarna sett
röken från er stuga stiga upp öfver skogen, ’ar jag
alltid tänkt så ’är: Där finns dock en, som tänker på mig.

Det låg någonting så ömt i tonen, hvarmed dessa
ord uttalades, att Kerstin rent af kände en förebreåelse
öfver, att hon skulle resa bort och lämna Olof ensam.

Hon lade ifrån sig stickstrumpan, fattade
ynglingens hand och såg honom i ögonen. Hon ville så
gärna, att Olof skulle vara glad liksom hon.

— Du ’ar sett så rådlös ut en tid, att jag inte vet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free