Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
besked; han var solen bland kamraterna, hvilka
värderade honom för hans lifliga väsen, men ännu mera
därför, att han fick så många digra "rek" från sin
fader. Och knusslig var icke Adolf, ty han visste, att
farsgubben fått mer än mången dödlig af denna
världens goda. Mången af hans kamrater, som, med
förtviflan i hjärtat och studentmössan djupt neddragen i
ansiktet, ilade fram på gatan, fruktande, att en eller
flera björnar skulle lägga beslag på hans person, såg
genast hoppets stjärna gå upp, när Adolf syntes på
afstånd.
En afton strax efter kullornas ankomst till
herrgården gick Kerstin, sedan dagens arbete var slutadt,
ensam omkring i grannskapet af egendomen för att
betrakta omgifningarna. Den oerfarna dalkullan var
rent af förtjust, och när hon jämförde sitt låga hem
vid Siljan med de slottslika byggnaderna här, kände
hon sig ringa och arm; men så kom hon ihåg
barndomens minnen, de små, vänliga stjärnorna på lifvets
stig, och då blefvo hemmets dalar dyrbara och ljusa
igen. Där hemma i backen hade hon och barnen från
byn mången höstdag uppfört små hus i sanden, och när
de sedan hade prydt dem med röda och gula asplöf,
tyckte de sig hafva den härligaste byggnad i världen.
Och inne i den lilla grå stugan på skogsbacken satt
gamle morfar med sin röda toppmössa pä hufvudet
mången kväll vid brasan och berättade om både
Lun-kentus och Tummeliten, om jätten i Middagsberget,
löfjerskor, tomtegubbar och mera sådant, som gamla
katekesen säger. När hon påminde sig detta, blef det
låga hemmet så ljust och trefligt, att hon längtade hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
