Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra dalkullan. Han blef alldeles förtjust i henne,
och vid hemkomsten föreslog han under ett samtal med
sin moder, att den trefliga kullan skulle erbjudas tjänst
på herrgården. Patronessan, som särdeles väl tyckte
om alla tre kullorna, hade intet häremot, och patron
S. lät alltid sin fru ordna med sådana angelägenheter.
Nästa dag blef Kerstin helt oförmodadt uppkallad
till patronessan. Ack, hvad det var grannt i hennes
rum. Den unga kullan kände sig rent af förvirrad, och
när hon neg vid dörren, såg hon på sina grofva skor,
hvilka voro försedda med osvärtade näfversulor och
klackar nästan midt under skon.
— Vill Kerstin stanna hos oss som jungfru i
vinter? frågade patronessan vänligt och satte fram en stol
åt flickan.
— Jag skall lämna dig svar i morgon, när jag får
spraka vid kamraterna, svarade Kerstin, som i början
blef förbluffad af fruns förslag.
Den vänliga frun smålog vid detta svar och
samtalade en stund med flickan samt bad henne komma
igen nästa dag.
— Stanna hos oss Kerstin, ty annars blir jag så
ledsen. Jag håller fasligt mycket af dig, hviskade
Adolf till henne, när de möttes i trappan.
Klickan svarade intet, men ack, hvad det blef
underligt inom och omkring henne. Hon gick ut i parken
för att reda sina tankar. De ord, hon nyss hört af
studenten, gjorde henne olycklig och sorgsen, ty hon
kände, huru högmodet ville bemäktiga sig hennes själ.
Hon kunde ju blifva lika grann som Lotten och Beda
i köket. Åter och åter ringde framför allt Adolfs ord
i hennes öra. Tänk, hon kunde blifva ägarinna af all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
