Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
singsbeslagna pärmar låg uppslagen framför honom.
Kerstin hörde honom läsa med darrande stämma :
"O, min själ! Du skall dig svinga
Till det Salems berg en gång,
Där Cherubers harpor klinga
Bland de sällas segersång.
Låt ditt lof, ditt böneljud
G-å i förväg hem till Gud,
Medan än du, följd af sorgen,
Irrar utom fadersborgen."
— Gud vare lofvad, utropade han, när Kerstin
trädde fram, och han slöt henne i sin famn, under det
tårar banade sig väg utför de skrynkliga kinderna.
Morfar omtalade nu, att Olof mådde bra, men att
han sörjt henne mycket. Sedan han en stund talat
med Kerstin, uppmanade han henne att hälsa på Olof,
och hon begaf sig strax till den käre vännens hem.
— Skall han kunna förlåta och älska mig ännu, sade
hon för sig själf.
— Så lik Kerstin den där är, mumlade Olof för sig
själf, när han ück se den hemkomna kullan vandra
uppför skogsstigen, på hvilken hans hem var beläget.
Han tänkte dock icke vidare på detta, utan ryckte lös
en "snes" säd, hvilken han lade på axeln för att
sålunda bära den bort till logen. Olof hade gått ett stycke
bort öfver täppan, när en kär stämma strax bredvid
honom hälsade:
— God dag, Olof!
Ynglingen kastade genast sin börda på marken,
och — framför honom stod Kerstin. Olof glömde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
