- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
42

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett varsel eller hur Svälas-Per åt upp hundrakronan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvarför sade gubben nej till den förälskade
ungersvennen? Jo, här är knuten.

Till församlingens kyrkby hade för en tid sedan
anländt en ung, vacker och sprättig köpman, hvilken
öppnat socknens första egentliga diversehandel. Förut
hade bonden alltid måst göra en resa till staden, när
några ovanliga specerier skulle för gästabuden anskaffas,
men den sprättige handelsmannen, hvilken uppgaf sig
vara göteborgare, "förde", som det heter, allt möjligt
slags kram, och allt tycktes gå honom väl i händer.
Med stum häpnad sågo de allvarsamma dalgubbarne
den vräkige mannen, när han på söndagen skred
fram på kyrkvallen med blossande cigarr i munnen,
pince-nez på näsan och blänkande galoscher på
fötterna äfven då, när sommardagarna voro som hetast.
Hans kostym var oklanderlig, och den modärna
filthatten satt kokett på sned. Som i distraktion kom
vår göteborgare vanligen till kyrkan med en
blyertspenna bakom örat, ty äfven detta skulle vara fint. De
betänksamma, för att icke säga misstänksamma
bönderna, visste ej rätt, huru de skulle bemöta
främlingen. Slutet blef vanligen, att de lyfte på hatten, och
ehuru de sade "du" till själfva den silfverhårige
kaftanklädde prosten, kallade man den okände "Er", ett
tilltalsord, som i dalsocknarna uttrycker icke liten
vördnad.

Ingen lyfte högre på hatten, när Nordkvist kom,
än Per Halfvarsson. Här var något för honom. Som
fullmånen lyser i augustikvällen, så lyste ock bondens
förnöjda ansikte, när han fick språka och promenera
med Nordkvist. Och så en vacker dag kom
främlingen till Per Halfvarssons hem och där log mot honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free