Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
del fadren tagit i fosterlandets öden samt hugen att,
om det gäller, häfda sin gamla ära.
Härpå tänkte dock Svärd icke nu. Hans mörkblå
ögon hvilade på den kära Anna. Hon var ett af dessa
väna naturbarn, hvilka liksom linnéan växa på den
hårdaste och ogästvänligaste mark. Hon var en
Dalarnas dotter, hjärtlig, frimodig och glad. Uppväxt
och fostrad i skogen, älskade hon densamma och
trifdes så väl i furornas skugga. Hon såg, att det
finnes mycket skönt i naturen och lifvet, ehuru ingen
gjort henne uppmärksam därpå. Hon hörde att forsen,
som brusade fram emellan klipporna i skogen, talade
om kraft och mod, att fågeln sjöng om lifvets glädje.
Blommorna tycktes henne hviska om skaparens
godhet, och när hösten kom och böjde dem ned till tufvan,
tänkte hon på kyrkvallen och grafvarna där. Mången
vacker tanke, som uppsteg i hennes själ, gjorde henne
glad och nöjd, där hon i skogen vallade sin hjord.
Hon förde i sådana stunder vallhornet till sina läppar,
för att tolka hvad hon kände, och hennes toner
återgåfvos af eko långt bort i bergen. Hon såg dock nu ej
så glad ut som vanligt. Hon satt tyst vid Svärds sida
och en viss oro röjdes i hennes röst, då hon plötsligt
frågade :
— Har du sett Vass något dessa dagar?
■— Nej, svarade Svärd, men hvarför frågar du så?
•— Jag har tyckt, att han sett så mörk ut i hågen,
se’n jag vägrade att blfiva hans hustru, sade Anna.
— Jag har icke betraktat honom, emedan jag helst
velat se på dig; men har han förolämpat dig, så tala
om det. Har han sagt något ondt åt dig? genmälte
Svärd och tryckte Anna intill sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
