Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
sommarsvakan". "Det skulle icke vara ett godt
tecken", hade hon sagt.
Han steg upp och fattade hennes hand, i det han
förklarade:
— Nog blir det svårt att skiljas från dig, Anna,
och det kan väl hända, att jag ej återser dig mera;
men fäderneslandet är ock min brud, och det kallar
inig nu. Jag har alltid önskat att en dag få strida för
mitt fosterland, för min sköna hembygd, det gamla
Dalom; men nu menar jag nog, att budet kom mig
något oväntadt uppå.
Snart stod Svärd iklädd sin krigaredräkt. Han
tryckte sin Anna ännu en gång till sitt bröst, och en
kyss borttog tåren från hennes öga.
— Gud vare med dig! önskade gubben Munter,
då Svärd försvann i krökningen af skogsvägen.
Vass hade också fått order att tåga ut till kriget;
men lian såg mycket glad och förnöjd ut och kastade
en triumferande blick på Anna, då han senare på
aftonen i närheten af kyrkan, där krigarna samlats, tog
farväl af henne. "Nu kan allt ändras, och nog skulle
det ha’ ändrats ändå", mumlade han.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
