Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
sina ungar till någon undangömd vik. Månen,
sommarnattens blekröda måne, steg upp som en vålnad
mellan furorna på mon och kastade sitt bleka sken
på de många sårade och döda, som fallit på Suttula
hed. Döden hade där gjort sin skörd, och i döden
omfamnade vän och fiende hvarandra.
I en björkdunge, där nattens skymning bredde
sig djupare under löfkronornas hvalf, satt bland sårade
och döda en högrest yngling med hufvudet lutadt mot
en hvitstammig björk. Hans kind var blek, och det
matta ögat blickade med djup smärta ut öfver fältet,
där fallna kamrater och vänner lågo. Med sväfvande
röst framhviskade han öfver de färglösa läpparne:
— Ack, min trogna, min älskade Anna! Jag skall
då aldrig se dig åter. Mitt bröst är sönderskjutet, och
hjärtat slär väl snart det sista slaget. Och Vass, min
forna lekkamrat, som så svek mig i nöden; han hörde
min bön om hjälp, men lyssnade ej därtill, utan ilade
bort med de andra. Kanske har han själf fallit i striden,
och lefver han ännu, tror han väl, att det är slut med
mig. Och ingen vän hör mig här, ingen finnes, som
kan taga en hälsning till min kära. Du milda stjärna
däruppe, du, som nu blickar ned öfver hembygdens
dalar och berg, sänd du en hälsning till min Anna.
Och stjärnan tindrade så vemodsfull från den
mörkblå natthimlen.
En tår banade sig väg ned öfver Svärds bleka
kind. Det var han, som här efter tvänne dagars strid
fallit för fiendens kulor.
Plötsligt ser den sårade krigaren en kvinnogestalt
närma sig. Han trodde sig drömma; var det en
gyckelbild af hans mattade själ? Svärd samlade all sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
