Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
att de vilda, råa krigarna icke upptäckte stugan, där
han vistats.
Det susade så vemodigt i skogen; den sjöng sitt
farväl till främlingen, som i dess skydd vunnit lifvet
åter och nu lämnade den, för att aldrig återse den mera.
* »
Väldiga snömassor prydde granarna kring Annas
stuga, och snödrifvorna hopade sig mot fönstren. En
och annan stjärna blickade fram ur de snöfyllda
molnen, men gömdes åter snart. En munter brasa
flammade på härden och kastade sitt sken på Anna, som
blek och af tärd, satt vid fönstret med sitt arbete. Den
förr så hurtiga och glada flickan bar nu ett sorgset
och nedstämdt utseende. Tvänne år hade nu förgått,
sedan Svärd tågade bort till kriget. Inga
underrättelser hade ankommit från honom, förutom det bref,
som meddelade henne, att han anländt till Finland,
och hvilket, fullt af mod och tillförsikt, af kärlek och
hopp, nu var nästan oläsligt till följd af de sorgens
tårar, hvarmed Anna sedan så ofta fuktat det.
Hennes tankar vandrade fjärran till det
främmande land, där hennes kärleks vår sköflats af döden,
såsom ryktet velat förmäla. Där såg hon honom,
ligga blodig och döende på slagfältet, och ingen
kärleksfull hand torkade blodet från hans panna
och mottog hans sista suck. Ack. hon hade så
gärna velat vara vid hans sida för att än en
gång se de kära dragen. Arbetet hvilade i hennes
knä, och hennes inbillning blef allt lifligare i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
