- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
71

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

i skogen, när nordanvinden böjt hennes stängel. De
fem årens tärande sorg hade tryckt sin stämpel på de
vackra dragen. Hon kunde aldrig glömma sin
ungdoms kärlek, sin så plötsligt förlorade brudgum.

— Ack, suckade hon nu, vid ett vaknande minne.
Jag minnes så väl, när han vandrade bort på
skogsvägen där — så stolt och kraftfull, full af mod och
hopp. O, huru många gånger har jag ej, sedan Vass
bekräftade den förfärliga underrättelsen, bedt Gud att
få dö och förenas däruppe med min begråtna vän.
Men Gud har ej hört min bön. Jag är väl ej ännu värd
den sällheten!

Hennes tankar vandrade åter till den kulna
vinterkväll, som så grymt krossade hennes lifs glädje.
Ivlara tårar rullade ned utför hennes kinder, det blef
henne för kvaft därinne, hon gick ut bland skogens
susande träd.

Den trefna stugan, där Svärd firade sin förlofning
med Anna, var sig lik. Granarna stodo lika högresta
som förr, och fåglarna höllo ännu sina konserter nere i
björkdungen; men den gröna äreporten vid grinden
hade länge sedan vissnat. Gamle Munter, som ibland
hälsat på Anna och då svurit öfver ryssar och turkar,
låg i ro på kyrkvallen, där han förut stått styf och bred.

Naturen stod nu åter i sin högtidsskrud. Milda
fläktar susade fram i skogen, där häggarne stodo
öfver-sållade med sina hvita blomsterklasar. Den blyga
linnean, som väste invid stugan, blandade sin doft med
isopen och andra blommor, hvilka Anna planterat och
mången gång vattnat med sina tårar. Vallhornets
toner klingade där borta i bergen. Det var sabbat
i naturen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free