Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Buller-Per skulle läsa för prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom åttioårige Buller Per intassande. Han
hade ute i "farstun" aftagit sina spikbeslagna
becksömskor, och han stod nu i "strumplästen".
Förfaringssättet var ju det samma, som när vi
nysekelsmänniskor högtidligt skudda af våra galoscher. Per
hälsade ett ljudeligt: "Gu’ sin"! Men prosten hörde
ännu intet. Då hostade Buller Per och nu såg prosten
litet otåligt ned till dörren.
— Jaså. Du ä’ ’emma, sade Buller säfligt.
Det glimmade till så skalkaktigt i den vänlige
herdens snillrika ögon, när han sade:
— Hör du, Buller! Skulle ni församlingsbor inte
kunna börja på och säga "prosten", när ni tilltala
mig? Nere i grannpastoratet ha’ de börjat till sin
herde säga prosten.
Buller såg litet förundrad ut. Men så sade han
saktmodigt: "Nock ska’ ja’ för min enskilda del
börja kalla dig prosten, när du vill heta så. Men
hvarför få vi inte säga du till dig, då vi få säga du till
Herranom?"
Svaret på en sådan fråga stod nog icke att finna
i det digra bokskåpet, hur packadt det var, och prosten
fördjupade sig åter i sin stora kodex.
Buller kände sig åter litet smått öfvergifven.
Hostningen hjälpte nog icke en gång till. Högtidligt tog
bonden nu, för att hafva något att göra, upp sin
mässingsdosa, knackade på locket, öppnade det samma
vördsamt och lade så in det kära pulvret i näsan. Allt
gick efter beräkning. En nysning följde, men icke en
vanlig sådan. Buller Per nös så, att Karo morrande
sprang upp, och prosten hoppade till på stolen och såg
på bonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
