- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
88

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

Och så talte gubben ock om den tid, då han i
Dalregementets eld brassade på med det tunga flintlåsgeväret.

Jag stannade några dagar vid "budum" och följde
Dunder ut på den lilla skogssjön, där gubben bland
näckrosor och vajande säf metade upp sina
duktiga abborrar. Och när vi så sutto därute och
sommarkvällen bredde sin frid öfver berg och dal, omtalte
gubben för mig "Glädjas Karins" lefnadssaga. Vill
du höra den?

Det är natt, nordens vinternatt. Fagert som ett
diadem glimma stjärnorna kring Gesundabergets
mjäll-livita hjässa, och i norr, rätt öfver Mora kyrkas vackra
tornspira, hvilken som en evighetsvink höjer sig mot
himlen, lysa bjärta norrskensflammor, gifvande den
isbelagda Siljan ett rödaktigt, darrande skimmer.
Natten är stilla och kall. Endast här och hvar höres ett
köldskott i träden och dämpade ljudet af ulfvarnas
tjut, förtonande långt borta vid sjöns ensliga, västra
strand. I de på denna tid ödsligt grå stugorna på
"Solln" eller "Solön" — så hette Sollerön i
urgammal tid — hade folket, sedan brasan i den stora,
öppna spisen falnat, gått till hvila, men vandraren
kunde dock denna natt se ljus från tvänne i
skogsbrynet belägna boningar, ej så synnerligen långt
åtskilda.

I den ena af dessa upplysta stugor satt ännu
ägaren, Glädjas Olof, uppe och aktade på den
muntert sprakande torrvedsbrasan. För öfrigt hörde man
där inne endast den säkra, taktfasta Moraklockans
"tick-tack". Efter en synnerligen lång snarkning i
det breda bröstet, prydt med blommor, årtal och
tillverkarens initialer, slog klockan just nu midnattstim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free