Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
den var af oskyldigaste slag, och därför lyssnade äfven
den mera allvarsamma Karin till sången. Den talte
om näcken, den i jordens strömmar nedkastade ängeln,
och huru han längtar till sin himmel igen. Men
plötsligt tycktes något annat komma i Mats’ tanke. Han
såg upp å kamratens ansikte och sade:
— Vi fingo böja knä bredvid hvarandra i dag, du
Karin. Morfar talte om det en gång.
En skär rodnad öfverför Karins rena, trohjärtade
anlete vid dessa ord, och det syntes mycket väl, att
den unga tärnan visste, hvad morfar antydt, men hon
sade ej något. Hon hade hört den gängse folktron,
att den gosse och flicka, som vid konfirmationen i den
knäböjande ringen blefvo grannar, en gång "skulle ha
hvarandra". Flickan tog emellertid i stället för att
säga något en blomma ur sin bukett och fäste den med
en varm blick i Mats’ jacka.
Karin, som ännu tyckte sig höra de dyra
löftesorden i kyrkan, talte om prostens vackra tal och
maning att aldrig låta de himmelska rosorna vissna i
världens kalla vind. Det var så vackert allt i dag, sade
Karin; himlen syntes mera blå och rosorna mer röda
än andra dagar. Fågelsången var en hymn till
skaparen, och i bäckens brus låg mening i dag. Mats glömde
morfars sägen.
När de två konfirmanderna hemkommo, dukade
man upp för dem så festligt man kunde. Golfvet var
strödt med löf, och här och där inne i Glädjas Olofs
stuga skylde grönska den nakna, mörka timmerväggen.
Det var intet bark i Karins bröd den dagen.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
