Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
— Hvarför gråter du, lvarin? frågade nu den
glada kamraten. Jag såg Brusen, du.
Och nu torkade Karin med förklädsnibben bort
tårarna och berättade, hvad hon sett. I de lätta,
hvälf-vande dimmorna hade en enkel, svart kista, buren af
osynliga händer uppenbarat sig för kullan. Och det
betydde — så sade man i Dalabygd — att man ej skulle
blifva gift med hjärtevännen, utan att död och sorg
skulle komma emellan.
Det blef en vemodig midsommarvaka för Glädjas
Karin, och tårarna, som torkats, kommo åter på
kinden, när hon vid kamratens sida vandrade hän till
Bossbergs fäbodställe, där hennes lilla fäbodhydda var
belägen. Karins hjärta var beklämdt, och hon ångrade nu,
att hon låtit locka sig till det mystiska vakandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
