Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
I den blick, som Mats nu fäste på Karin, låg så
mycken både kärlek och sorg, att den sistnämndas ögon
fylldes af tårar, och ömt slog hon armarna kring Mats.
— Sörjer du så, för att jag skall ut och se världen
ett tag. Jag är ju din, och kanske när hösten kommer,
så äro Björk Brita och jag åter i Dalarna, och se’n skola
vi aldrig mera skiljas, Mats. Då sitter jag en gång
och talar om för dig, hvad jag sett. Jag måste ut.
Det är liksom Solleröns jord brände under mina fötter,
sedan Brita skildrade utlandet.
Det låg vemod, men på samma gång fasthet i
tonen, hvarmed Karin talade. Ett resigneradt uttryck
lade sig så småningom öfver Mats anlete, men glad
var han icke.
— Men, genmälte Mats, — farorna där ute äro så
många. Grop Margit från Mora kom aldrig tillbaka
från Frankrike, hon. Fler än jag kunna väl tycka,
att du är fager, Karin. Kanske du för en annan
glömmer din ringe Mats?
— Aldrig, sade Karin och strök en svettig lock ur
Mats’ panna. Jag är nog din, ehvart ock vägen går.
Mats sökte le mot de klara speglar, som nu med
tillförsikt voro vända mot honom, men så mörknade
Mats’ blick igen, när han sade:
— Som du en tid tänkte på midsommarvakan, så
tänker ock jag på Lapp-Majas spådom. Jag hade icke
vändt mig till henne, om du icke kommit på d ssa
äfventyrliga tankar. "Dä’ ligger ett stor slott och en
hög herre emellan er", sade Maja. Ser du, Karin, jag
tänker allt på dessa ord ibland, jag.
Karin satt tyst en stund, och hennes blick
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>