Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
och genom ögats tår glimmade hos båda kärlek och
återseendets hopp.
* *
*
Ett år hade gått hän, en droppe i tidens flod hade
förunnit. Men jordebarnens öden bestämmes för visso
ej af tidernas längd, utan ofta är den flyende minuten
nog att allt förändra till glädje eller sorg, till lycka eller
oåterkalleligt ve.
Våra kullor kommo lyckligt till Stockholm, ehuru
vandringen var lång. Vår tids goda och snabba
kommunikationer funnos icke då, men Karin och Brita
hade i hembygdens berg ej fått spara sina steg och voro
därför uthålliga nog. Glädjas Karin, som hade en
vaken blick för det vackra och sköna, njöt af att se
hufvudstaden, den vackra Mälardrottningen, dess
palats och leende omgifningar. Eärden öfver det
skummande hafvet gladde henne ock, och när Karin
och hennes kamrat sedan vandrade genom "de
tusen sjöars land", där de som oftast hörde vårt
modersmål talas, grepos de unga kullorna af sorg öfver,
att detta vackra land som en blodig sköld var ryckt
från Sveas barm. Vid denna tid blödde såret djupt i
Suomis hjärta, och här och hvar i pörtena hörde våra
kullor huru man begrät fader och broder, som stupat
i striden och nu sofvo på Einlands mo. De funno ock
stundom, där nattkvarteren togos, lemlästade veteraner,
som kunde tälja sagan om "en här, som frös och svalt
men segrade tillika".
Och när så Glädjas Karin kom till staden, som
b^ggtb "där våra hjordar betat", till den stolta metro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/siljans/0117.html
