- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
130

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

ögonblicket skulle hafva igenkänt sin kulla. Den
snöhvita sidendräkten, sammanhållen med ett bredt bälte
i de svenska färgerna, klädde Karin mycket väl, och
öfver det vackra, ljusa håret, som nu fritt föll ned
öfver blottade skuldror, strålade ett diadem i kapp med
flickans ögon, blå som vägkantens veronica. Själfve
furst Vladimir skyndade fram och räckte Karin det
pärlande champagneglaset, drack henne till och talte
något om hennes hembygd, hvilken han besökt och
beundrat. Med förtjusning talte fursten om
kyrk-båtarna, hvilka han en sabbatsmorgon sett anlända till
Borkdalen i Leksand, och i det Vladimir smekande
lade sin hand på Karins hufvud, sade han :

— Det var många sådana rosor med på de båtarna .
Det var klang, det var lif i Karins sång denna
kväll, och ehuru ingen mer än Gregor kunde uppfatta
något af Dalarnas enkla folkvisa, lyssnade dock
gästerna med uppmärksamhet. "Hjärtats nyckel heter
sång", och den vackra sångerskan blef allas älskling,
och Gregors hjärta blef helt intaget. Egendomliga
föreföllo Karins vallhornslåtar i kristallkronornas ljus,
och visst låg där icke så litet vemod i dem. Det
föreföll Karin rent af en stund, som om "låten", hennes
mors älsklingslåt, klagat öfver någonting. Och när så
kullan föredrog prosten Valenius’ täcka och på denna
tid mycket sjungna "Sommarvisa i Dalom", stod en
tår, klar som diademets pärlor, i hennes öga.
"Där hafver vår sol formerat en ö,
Som Siljan så kärligt omfamnar.
Där tusende fiskar lämna sitt frö
I gräsrika vikar och hamnar.
Gud glädje och styrke de män, som där bo,
Vid älfvom, på berg och i dalom !"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free