Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
de stora furuskogarna, och på dalkarlens lilla täppa
vajade kornet för ljumma vindar.
Sollerö kyrkas klockor ropade åter ut öfver
grönklädd ö sitt "Kom!" och lyssnade man noga, hörde
man såväl "treklangen" från Mora som ock
dämpade klockljud från "den bedjande bruden",
Rättviks kyrka. På vägar och stigar skyndade
Sollerö-folket fram mot kyrkan. Det låg frid och
heldags-stämning öfver naturen och människorna, och
ängarnas klockor, förda af vindfläkten, ringde äfven de.
Kyrkvandrarna voro i dag många, ty dagen var
strålande vacker, och i dag skulle barnen "stå på
gången".
Ensam på vägen, som från Gesunda ledde fram
till kyrkan, gick Skeri Mats. Han styrde sina steg
upp till en nytimrad stuga, hvilken, ehuru den ej var
fullt färdig, inbjudande såg ned från björkliden. När
Mats kom dit upp, satte han sig ned på jordbänken,
hvilken redan bar ymnigt gräs och äfven en och annan
blomma.
Med en suck bröt Mats slutligen en af de små
blommorna, en veronica, hvilken i Dalarna kallas
"Trohet i döden". Han såg frånvarande, såg sorgset
in i blommans vackra blå ögon. Hans blick skådade
dock i denna stund synbarligen något mera än en liten
blomma. Skeri Mats såg sin trolofvades klara,
blåa-ögon, hvilka en gång med trofast kärlek riktades mot
honom, när de talte om den gemensamma hyddan,
som skulle timras på "morfars lindor". Och huru
han åter och åter i minnets och kärlekens ljus såg
sin Karin, fuktades hans ögon, och liten veronica
skymdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
