- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
136

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

ret heliga löften och klara barnaröster sjunga om
"vännen den bäste". Mats såg sig själf där framme vid
altarringen, och han såg, huru Karin knäböjde vid hans
sida. Hon var så ren och vacker, och ögats tår
fuktade den rosiga kinden. Och nu! Hur var henne nu,
tänkte, och frågade Mats. Tänkte hon någon gång
därute på hembygdens kyrka? Tyckte hon sig någon
gång därute i främlingaland höra tempelsången från
sitt eget folk ljuda? Eller sof hon, en bruten lilja,
därute i Rysslands jord, glömd af alla, sedan hon glömt
sig själf? Så trängde sig frågorna in på honom, men
ingen svarade.

När Mats kom hem från kyrkan och trädde in i den
för tillfället folktomma stugan, hvilkens golf, enligt
dalased, var strödt med doftande asplöf, såg han på det
hvitskurade fällbordet ett till honom adresseradt bref.
På den tidens krångliga och sena postvägar hade det
slutligen kommit fram till Sollerön, medföljande den
därstädes bosatte kompanichefens post. Förgäfves
sökte Mats läsa det namn, som poststämpeln bar, och
utanskriften var anbragt med "herrstil". Mats bröt
konvolutet.

"Från Karin!" ropade ynglingen så högt, att
gamla farmor, som på stugans trappa satt och läste
sin psalmbok, tittade in genom dörren och frågade,
hvad det stod på. Mats läste, och allt eftersom han
läste, blef hans anlete allt mera sorgset.

Glädjas Karin omtalade, att hon ankommit till ett
fiskeläger bland Östergötlands skär. Det led nu till
aftonen’med henne, skref hon, och hon skulle aldrig
mera återse Solln, men hon bad så bevekande, att Mats
ville förlåta sin sörjande Karin. Så gärna hade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free