- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
140

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

tycktes väl bekomma den sjuka, som härinne på den
hvita kudden hvilade sitt ljuslockiga hufvud. Pen sjuka
var en ännu ung kvinna, hvilkens en gång synbarligen
sköna anlete nu var nästan lika hvitt som det
örn-gåttsvar, mot hvilket det hvilade. Med ett
obeskrifligt längtande uttryck voro hennes ögon riktade hän
inot den blåa himlen, som syntes genom fönstret,
och blicken tycktes följa, ifrigt följa de lätta
strömol-nen, som i skiftande skepnader drogo förbi där uppe.

Den genomskinliga handen höll en hoplagd, i
pergament bunden psalmbok, på hvars perm i
silfver-pränt stod: "Med Gud och dig trolofvar jag mig",
och på den andra sidan: "Gud signe dig, min vän,
som denna bok mig gaf. Jag skall ock läsa den, till
dess jag läggs i graf". Om vi hade öppnat boken,
skulle vi på permens innersida i s. k. "täljknifstil"
hafva fått läsa namnet: "Glädjas Karin Olsdotter".

Ack, det var "Solleröns lilja", som här ännu
långt borta från hembygden, bidade flyttningsstunden,
och som nu, efter att hafva läst en psalm i Mats’
brudegåfva, lät blicken följa molnen, de fria, de högt
sväfvande molnen.

Hon hade, den fattiga kullan, mäktigt tilltalad af
den ståtlige ryske grefvens kärlek och bländad af den
glans, som hon väl hoppades skulle fortfara, gifvit
honom hela sitt ungdomliga hjärta och sitt unga
lif. Visst kom det ibland en naggande oro, visst
skymtade Sollerö kyrka så allvarlig fram, och Skeri
Mats i den grofva Sollerörocken störde väl ock
stundom Karins glädje. Hon hade ju illa hndlat mot
ungdomsvännen. Väl grep henne stundom
hemlängtan, och ibland satt hon vid limen i kvällen, insvept

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free