- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
141

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

i sin dyrbara zobelkappa, och hon sökte då i vågbruset
än en gång få höra Björk-Britas vallhornslåt. Väl
längtade hon i bättre stunder tillbaka till sig själf, men
så tystnade i festlig sal de manande ljuden, och så
glömdes "dopelden" och natten vid "Malins kyrka".

Gregor var idel vänlighet, och till sin stora glädje
hade Karin fått med grefven göra sällskap till
ryssarnes heliga stad, Moskva, och här hade Karin under
några månaders vistelse fått skåda så mycket och stort
och sevärdt. Och så föddes liten mörklockig, blåögd
Olga, och detta föreningsband mellan henne och
grefven höll henne ännu fastare kvar i hoppet att blifva
grefvens maka. Och så lades år till år. limen bröt
sina isbojor, och den somnade åter i Bysslands bistra
vinter.

Men idyllen skulle en dag sluta. Till grefvens
slott kom på besök en rik polsk grefvinna, och hon
medförde sin dotter Vanja. Inför glansen af den
sistnämndas skönhet förbleknade dalkullans fägring, och
med djup smärta såg hon, hurusom grefven efter hvarje
nytt besök af den polska familjen blef allt mera kall
för sin nordiska flicka. Och så kom — det var i rosig,
knoppande vår — grefvens ståtliga bröllop med Vanja,
hans polska brud. Karin hade före denna fest med sitt
barn fått sin boning anvisad på ett af grefvens gods,
och här framlefde hon sista året. Där ute på slätten
tändes och släcktes ljusen i muschikernas boning;
därute föllo drifvorna djupa och smälte åter för vårsol,
och dagar kommo och dagar gingo, men allt hvitare
blef Gregors förskjutna ros.

Det var en på samma gång vemodig och ljus stund,
när grefven stundom under besök på godset kom in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free