- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
155

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

Mycket hade jag läst Runebergs dikter, och
härigenom hade förnämligast allt, som påminde om
broderlandet Finland blifvit mig kärt, och när jag nu i
kvällen satt hos den fattiga, men vänliga
finnfamil-jen, vallfärdade min tanke till dessa besjungna nejder,
där Finlands sista strid utkämpades. Jag tyckte mig
se, huru solens violetta skimmer färgade såväl
"Hat-telmalas höjder" som "Näsijärvis dunkla våg", och
jag tyckte mig se, huru blommorna slöto sina kalkar
samman på Lappos en gång blodbestänkta slätt. I
torpet fanns en nittioårig gammal gumma, hvilken var
fullt mäktig det här mer och mer bortdöende finska
språket, och hon sjöng för mig med darrande röst en
af sitt hemlands vemodiga sånger. Jag förstod ej något
af sångens ord, men den var dock för mig vacker, och
den förde tanken oemotståndligt hän till enslig
furu-mo och dunkel skogssjö. Sist läste den gamla med
knäppta händer sitt finska: "Fader vår".

Nästa dag förde mig åter ett godt stycke längre
in i Finnskogen, ty jag hade nu fått höra så mycket
om gamle Pikku-Matti, att jag längtade efter att se
hans pörte, beläget vid en täck liten skogssjö.
Pör-tenas tid var redan nu i allmänhet förbi, men Matti
bebodde ännu ett sådant.

När jag sluttygen, vägledd af en hurtig pojke, kom
fram till Pikku-Mattis’ enkla pörte, satt den gamle
mannen på den gräsbevuxna jordbänken utanför
stugan, och ett par gråblå ärliga ögon sågo upp till mig
från det ej så öfverdrifvet rena ansiktet. Gubbens
hår hängde långt, rent af som på kvinnosätt, ned på
den breda ryggtaflan, och den hand, han räckte mig,
var ytterst hård och fylld af "arbetsträlar". Mattis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free