Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Milda sommarvindar susade fram öfver berg och
dal. I Finnskogens ödebygder var det ock sol och
sommar. Vid de låga torpen vajade kornet för doftfylld
vind, och vid de små tegarnas kanter, bland stenrösen,
från åkern uppkastade af seniga händer, logo blommor
så fagert och följde med vidöppna kalkar solen på
hennes höga vandring. Det var afton, en sommarafton i
Nordanskog, och trasten sjöng i friska melodiska slag
öfver sin vackra text: solnedgången.
På den djupblå skogssjön vid foten af Kroppafjäll
finna vi denna kväll tvänne barn, färdandes fram i en
liten ekstock. För en stilla bris gick den lilla
farkosten af sig själf mot stranden, hvilken dock ännu
var ganska aflägsen. Roddaren, som nu lat ärorna
hvila, var en för sina år storväxt och stark gosse. Han
var endast fjorton år gammal, men, en son af den
härdiga, friska finnstammen, voro hans muskler hårda
och seniga, och hans ryggtafla var, om man tager
åldern i betraktande, ansenlig nog. Gladt och på samma
gång innerligt var hans blick nu fäst på kamraten
i ekstocken, en tolfårig flicka, hvilken hade sin plats
i ekans bakstam och som just nu sysslade med att af
näskrosor binda en krans. Flickan, som hette Katri,
var själf ett rart blomster att skåda. Kring det täcka
anletet, där oskuld och barnaglädje afspeglades, flöt
ett svall af gula lockar, hvilket sistnämnda ju ej är
så vanligt bland finnskogens tärnor. Måhända fäste
man sig ock mera allmänt vid liten Katris utseende
just därför, att det så märkbart afstack från de
mörkhyade systrarnas i ödemarken.
— Den här kransen ska’ du få på ditt hufvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
