Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
mindes henne som man minnes en blid och solig
sommar, den där snarligen flytt sin kos.
Hos Anders’ far, Sikkas, på Lamsohöjden var det
tarfligt nog och här var "rusarocki" — välling af rostad
råg —- högtidsmat. "Peppo" var här hvardagsmaten,
och när "reskan", en kaka af mjöl och vatten, var
stekt på den stora stenhällen, ville det visst icke räcka,
så att de matfriska barnen blefvo mätta. Och samma
var ock förhållandet, när man samlades kring
"näfve-gröten", hvilken, som namnet angifver, inmundigades
omedelbart med fingrarnas hjälp. Sikkas’ täppor voro
små, och han drog själf krafsen i sitt anletes svett,
men han satt stundom på åkerrenens vältaliga stenröse
och såg med välbehag, hurusom Anders redan orkade
med detta åkerbruksredskap.
De båda barnen, Anders och Katri, som kunde blicka
bort till hvarandras fjällbygd, hade ofta vallat sina
hjordar tillsammans i de solröksomhvärfda bergen, och att
de tyade sig till hvarandra, som barn stundom bruka
göra, fäste ingens synnerliga uppmärksamhet. Men
mången "ljus" kaka delade Katri med sin fattige
kamrat, och gladt lät då denne som en gengåfva den stora
björnluren, konstrikt hopsatt af näfver, ljuda i
urskogen, där björnen slog sina lofvar och stundom dödade
familjens enda ko.
Men vi återvända till de båda barnen på sjön.
Den lilla aftonbrisen förde ekstocken allt närmare den
strand, där Katri och Anders skulle landa för att sedan
på den branta skogsstigen återvända till skilda hem.
Plötsligt gick Katri fram och lyfte kransen af Anders’
hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
