Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
deltagande tonfall tycktes ej kunna rycka upp honom.
Han svarade ännu intet.
— Är det så långligt ätter far din? återtog den
blida rösten, och nu blickade Anders in i Katris ögon.
Det var hon, som hade vandrat hit i hopp om att få
vara med och "sjunga ut" Sikkas, ehuru hon
kommit för sent. Hon uppsökte då i stället
barndomsvännen, som säkert just i dag behöfde ett deltagande
ord.
Hon, som i minnesrik sommarkväll, band
näckroskransen åt Anders, hade nu växt upp till en
ståtlig ungmö. Det ljusa håret var ännu rikare än förr,
men flickans ögon blickade lika barnarent och varmt
under den skuggiga, hvita hilkan. Liksom förr en
gång, när Katri ur sjön låg räddad på den mossiga
stranden, såg Anders huru lekkamratens ögon skymdes
af tårar. Hans hjärta blef härvid så förunderligt varmt,
så vidgadt, och det tycktes honom, som om hult och
lid ljusnade igen, och en skär drill från grantoppen
nådde hans öra. Hennes tårar, vittnande om deltagande
för den unge finnen, voro honom dyrbara. Varmt
fattade han Katris hand, och hon lät den stanna i hans
och satte sig bredvid honom.
— Ja, nock kännes dä’ tomt ätter far. Vi tyade
oss så godt te hvarandra. Men dä lätta allt bra, när
du kom, Katri. Dä’ ska du allt ha ett rejält tack för.
Får ja’ ha däj i tankarna, Katri? slutade Anders.
Ungmöns kind, förut prydd med hälsans färg,
rodnade vänt, ty hon visste väl, hon såg i ynglingens
bedjande och vafma blick, hvad hans fråga innebar. Så
länge allt gått sin jämna gång, hade Anders’ fråga, af
Katri länge anad, ej kommit fram, och de båda unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
