Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
"Jag har ingen sorg uti världen,
Jag älskar och älskas igen
Och sjunger vid torftiga härden
Och följer min trofasta vän.
Då ror jag min julle och sjunger så nöjd,
Då klappar mitt hjärta af glädje och fröjd.
När aftonen sänker sig neder
I dalar, i skogar och tjäll
Och månen sitt skimmer han breder
Från himmelens mörkblåa pall,
Då ror jag min julle och sjunger så nöjd,
Då klappar mitt hjärta af glädje och fröjd."
Fagert klingade sången i skogsensamheten, och
själfva det mörka furubandet bortom sveden återgaf de
bortdöende tonerna om "glädje och fröjd". Den lätta
hilkan hade under sångerskans arbete nedfallit, och
flickans rika, ljusa lockar lekte kring hennes anlete,
där kroppsrörelsen målat de vackraste rosor. Man såg
till och med karlarna, hvilkas hvita blaggarnsärmar
lyste i rågen, räta sig upp ett tag och pusta ut, medan
de lyssnade till sången. Men endast en af dem visste,
hvarför det i tonen låg en så varm, så ljuf känsla.–
Det var afton. Solen sjönk bakom Kroppafjäll,
spridande sitt purpurskimmer öfver den höga
bergkammen och sjöns lugna spegel där nere vid fjällets fot.
Skördefolket hade gått hem från Sorrmonnes gård,
sedan de ur hans schatull fått sin ringa dagpenning
samt en eller två stora sölfkosor brännvin från gubbens
egen panna. Nu satt han både trött och belåten vid
fällbordet, där måltiden var afdukad. Ur den oum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
