Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
fattigdomen, kunde Anders på sina löpskidor ej skrinna
ifrån.
Vid Valborgsmässa^ glada fest hade våra unga
två sist sammanträffat. Katri hade då på Anders’ bön
blåst sina vackraste vallhornslåtar, och Anders hade,
som ortens sed var, hälsat sommaren med skarpa skott.
Det hade varit fröjd och gamman där uppe på
berg-krönet, men med vemod hade de talat om flyktad tid
som man talar om något ljuft, hvilket varit och farit.
Om Anders hade Sorrmonne ej mera talat. Och Katri
kunde blott i kvällen, när stjärnan tändes öfver
Lamso-liöjden, sända en signande och tyst hälsning till sin
vän. Men vi återvända till odlaren.
Hvad tänkte denne på, när nu, under det han satt
och hvilade, det förr så klara och trohjärtade ögat ej
blott var tankfullt utan ock ovanligt mörkt. Jo, han
tänkte i solig, ljusfylld vårdag på nattsvarta ting;
han tänkte på "Spärtus", på denna bland ett tidigare
finnsläkte egendomliga och mäktiga vidskepelse, som
så mycket upptog tankar och sinnen hos dessa
okunniga naturbarn.
Finnen trodde, att i bäckar, som runnö åt norr,
fanns en ovanligt stor, svart vattenbagge — "Spärtus"
— och detta märkvärdiga vattendjur skulle på trenne
storböndagskvällar, sedan fiskaren förut fastat tvänne
dygn, nappa på kroken. Det var tredje
böndagskvällen man trodde sig kunna infånga odjuret, men betet
skulle -— hemskt att säga — vara ett människoöga.
Den, som lyckades ur dalens svala bäck uppfånga.
"Spärtus", blef — så trodde man — mäktig till allt
och lyckades i allt. Hans framgång i denna värld var
för alltid befäst. Den, som ägde underdjuret, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
