- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
182

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

aldrig skjuta bom, och villebrådet drogs oemotståndligt
i skotthåll för en sådan jägare. Till den plats, där
han stod i jägarkedjan, kom björnen och likaså den
ståtliga elgoxen. Till hans "håll" vid skogssvedens
kant skuttade snart den lättfotade haren och fick sin
bane. Han kunde gå ut på sin hustrappa och "önska
sig" en duktig tjädertupp, och genast satt denne i
närmaste grantopp. En fiende, som bodde tjugo mil bort,
kunde spärtusägaren skjuta på det högst lättvindliga
sättet, att han lät sin kula genomborra ovännens
uppritade figur. Böndernas höhässjor och rågskylar nere
i Västerdalarna kunde han genom ett skydrag få
förflyttade till sina berg. Länge fanns ock bland
dalfolket en sådan tanke om finnarnes förmåga; man sade
om den, som knall och fall dog, att han fått
"finn-skott", och kom en åskig sommardag med en
jätte-hvirfvel, hvilken förde höhässjan utom synhåll, sade
man: "Nu gick mitt hö till finnskogen". Men vi
hafva litet att tillägga om spärtusägaren, och detta
torde vara det i praktiken viktigaste. "Drakeldarne"
eller godseldarne i bergen såg han i sommarnatten före
alla andra, och när han på en sådan plats gräfde sig
ned ett stycke, blottades för honom icke blott rika
malmådror utan ock i gången tid gömda skatter och
penningar. Alla spärtusägare i finnskogen — så var
det gängse talet — hade blifvit rika och mäktiga
män.

Men "Spärtus", en gång upptagen, kunde ingen
mera skilja sig ifrån, huru gärna han än velat detta.
Till sin plats i finnens mässingsdosa återvände han
oåterkalleligen, om han än kastades både i eld och
vatten. Och när innehafvaren af Spärtus skulle dö och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free