- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
196

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

älskande lyktat med stirrande natt i evigheten. Hon
hade tyckt sig kunna hoppas, att, trots faderns
nuvarande hårdhet, Gud, åt hvilken hon räddat Anders, dock
skulle slutligen leda det så, att välsignelsen öfver deras
hufvud skulle uttalas. Men nu mörknade synranden
för "Fjällets ros" och hjärtat krympte samman af
bedröfvelse. Af fadrens ord, ehuru ännu något förtäckta,
hörde hon, huru kär och stor den tanken för honom
var, att hans dotter skulle blifva Henrys brud, och när
några veckor flyktat, förstod hon ock, att främlingen
talt vid Sorrmonne om henne i samband med sin
framtid. Med segerstolt min hade den dryge Sorrmonne
nämnt detta för sin dotter, och det syntes väl på honom,
att han ej hade en aning om, huru djupt hennes hjärta
härvid led. Fåfänga och högfärd förblinda så lätt och
komma ock människor att förgäta goda och värmande
minnen. Annars hade nog Sorrmonne kommit ihåg,
huru kär han en gång hade den blåögda, fagra, men
fattiga flicka, som en gång blef hans hustru. För Katri
hade Henry ej närmare gjort reda för sina känslor.
Den fine herren tycktes ej anse detta så nödvändigt,
men så mycket mera besvärad kände sig flickan öfver
hans uppmärksamhet och det stundom frivola sätt på
hvilket han umgicks med detta skogens barn. Men så
kom en afgörandets dag.

En dag — det var i augusti — satt Katri ensam
på skogens ensliga "ståndhol", där hennes fars
ansenliga hjord i solgassig middagsstund hvilade. För
att förjaga det besvärliga "åtet", bromsar och flugor,
hade vallflickan upptändt en starkt bolmande eld, och
man såg den ena kossan efter den andra begärligt ställa
sig på vindsidan för att blifva inhvärfd af röken. Ne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free