Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•199
nar riktigt länge, så hör ja’ samma melodi, som Hakran
speler ve’ dansen. Och så har ja’ en osynlig vän —
Ivatri tvärstannade här och hon rodnade djupt.
Hon skulle bestämdt icke hafva sagt detta till den
fine och för henne, trots allt, så obekante herrn. Och
för hennes vän, den store Vidfamne, som vid sitt hjärta
har rum för en hel värld, var kanske Henry helt och
hållet likgiltig.
Flickan fattade den på mossan liggande hilkan för
att sätta den på sig, och blicken sökte den lilla
näfver-kunten, ur hvilkens ena hörn yxskaftet stack upp.
Men Henry, som rent af förundrad och med intresse
hört hennes, den olärda flickans, vackra och väl
uttalade tankar om skogsensamheten, bad henne stanna, i
det han lidelsefullt sade:
— Lilla förtjuserska! Du — jag får väl säga så —
var så rar, när du talte om skogsensamheten och suset
och forsen. Jag tänkte icke, att en vallflicka hade
sådana tankar på vallarestråten. Jag trängtar efter
att äga "Fjällets ros", som jag hörde flickorna i
Kölaråsen kalla dig. Blif min! Jag skall låta min ros
få mycket sol. Din far vill ha det så. Jag har talat
vid gubben. En så täck flicka är allt för god att bli
en finnes vif.
Jägaren sökte, när han med trotsigt välbehag
slutade, lägga sin arm kring Katris lif, men hon höll hans
arm tillbaka. Om nu Henry vid sina sista ord kunnat
under hilkan se Katris vackra ögon, skulle han ur de
samma hafva märkt en förunderligt klar blixt lysa
fram. Hon såg i denna stund sin älskade Anders mera
stor och stark än någonsin. Hon såg honom med
kraftig arm föra henne ur sjön mot den räddande strån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
