- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
211

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•211

till på sin näfver, men det blef dock ljust där inne i
hans bröst, när han läste sin hjärtegoda flickas lilla
epistel. När hon kunde lida, så borde väl ock han tåligt
fördraga sorgen. När hon kunde hoppas, så fick ju
äfven Anders hoppas. Det blef nu, liksom när
"Spär-tus" försvann, ljust därute I naturen. Bergens blåa
ram var åter vacker: skogssjön syntes honom som ett
gladt, mot Guds himmel vändt barnaöga. I fågelns
sång och i skogssuset låg åter mening, ja, lof till
Honom, som länkar och leder allt.

Det välmenta rådet att ej komma till Kroppafjäll
måste ju Anders värdera. Det var nog ej så alldeles
ofarligt att nu, som ställningen var, träffa den hårda
Sorrmonne. Skogen är stor och skogen är tyst.
Mången mörk gärning, aldrig af lagen beifrad, har
här i skogsensamheten timat. Därom vittna måriga
kringvandrande, dystra sägner, hvilka bevarats ända
till våra dagar.

Åter och åter greps dock Anders af längtan att
åtminstone besöka den äng, där hans lycka en gång
slagit ut i blom.

En söndag vandrade Anders därför, försedd med
sin bepröfvade lodbössa och den stora lomskinnsväskan,
bort till Kroppsjöns stränder, och i en ekstock, lånad
af en granne, rodde han ut på sjön, hvilken, lugn och
klar som en spegel, tycktes, äfven den, fira
sabbats-hvila. Och rent och fagert, ja, läkande för hans
sargade hjärta framstod där nu för ynglingen ett kärt
minne. Han erinrade sig så lifligt den minnesrika kväll,
när han räddat Katri från döden och bar henne upp
på den gröna stranden. Den stranden tycktes nu
liksom vinka honom vänligt till sig, och ehuru han från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free