Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•225
åter fort samman, som om han hvarken orkat eller velat
se mera.
Easkt afkastade Sikkas, ehuru träden sköto
köld-skott, sina kläder och af drog sin skjorta, hvarefter han,
sedan han kastat på sig det nödvändigaste, med
tälj-knifven skar plagget i långa bindlar, och så började
han, så godt han det förstod, sitt samaritverk. De
gapande såren efter björnens tänder, hvilka till och med
blottat ett par af Sorrmonnes refben, renades med snö,
och Henry, som nu ock närmat sig, fick vara
behjälplig. I någon mån stillades blodflödet, och så tog
Sikkas den gamle i sina armar och, på det han ej skulle
förf rysa i snön, fick han den ej ännu kallnade björnen
till bädd.
Eedan lutade solen till sin nedergång, och frostig
dimma lade sig öfver stridens vilda tummelplats i den
vida, öde skog.
Det blef nu så aftaladt, att Henry med all fart han
som sportsman var mäktig af skulle, följande
morgonens skidspår, ila hem till Kroppafjäll och tala om allt.
Där visste nog gårdsfolket, hvad göras skulle, sade
Sikkas. Henry hade för öfrigt bedt att få företaga
ned-färden.
Det blef så underbart för Anders, där han satt och
höll vakt om Katris far, hvilken kanske snart skulle
företaga den stora flyttningen. En jublande tanke fvllde
hans ärliga själ. Gamle Sikkas hade från sin stjärniga
höjd på Guds bud ingifvit honom längtan till den gamla
orrkojan, på det han skulle komma i tillfälle att rädda
den älskades far och äfven för honom, som för dottern,
våga sitt unga lif för att så nå lyckan med "Fjällets
lilja". Anders fann i skogsensamheten ett så bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
