- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
235

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•235

genom det fönster, mot hvilket Sorrmonne stod vänd,
lade sig en klar strimma öfver hans anlete och fick
detta härigenom, helst som ljus äfven kom inifrån, en
synnerligen vacker prägel. Hvad nu värden företog
sig, hade säkert i de stores salar kommit senare. Men
"det är långt emellan finnskogen och världen", har
man sagt. Nu tog Sorrmonne så till orda :

— Ja må säja er välkomna te’ gamla Sorrmonne.
Ja’ ville justsom glädjas mä’ er, därför att ja’ åter står
på ända ätter all sveda, som Karrhos tänder had’ mä’
säj. Ja’ kun’ då int an tro, än ja’ skull "köla vippen",
men mä’ Guss’ hjälp kom ja’ på bena än e vänna. Dä’
ä’ ändå int’ bara härför ja’ a’ buda er hit, gubbar och
jänter. Dä’ ä’ någe annat mä’. Ja’ a’ fari mycke vill,
ja’, och som mina sår a’ gått ihop, så vill ja’ söka läka,
dä’ ja’ rifvi’ sönner. Ja’ beredd’ mitt ege’ kött och
bio, mi’, dotter, sorg och sökt tvingena te’ ta’ en, som
ho’ int’ ville ha. Ja’ va’ högmodiger, men Gu’ slog
ikull mäj. Den, som ja’ envetades och skull’ ge mitt
käresta på jola, han sökte träna som göpa — lodjuret
— och lät mäj ligg’ hjälplös unner en Karrho. Men
den, som had’ all orsak te’ se mäj dö, han kom så
kavat och våga lifve’ sitt för mäj, som han förut had’
våga de’ för flecka mi’. Ja’ mener Anders Sikkas.
Dä’ va’ geschvinda grepp, Sikkas. Du ha’ ärli’
förtjäna te’ ha’ na’. Du löna ondt mä’ godt. Du får
ta’na. Och ho’, som blekna för mi’ skull, ho’ löna
gamla fars hålhet mä’ idäl go’het. "Tunglä" —
månen — geck och la’ säj, män ho’ satt kvar hos far sin.
Katri! Du får ta’n. Gu’ signe er bägge två och löne
han mer än ja’ dä kan! Kom, barn!

Sorrmonne öppnade vid dessa sista ord sin stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free