Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Myr-Brita åt upp prostens smör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•241
säd. Det var dock bättre att göra så än att tillgripa
dalafolkets förr så allmänna barkbröd.
Uppe i Myr-Britas koja vid skogsbrynet var det
bitter nöd. Brita var änka, pröfvad i lifvets strider
och hon var ej synnerligen vekhjärtad, men när de
yngsta barnen på kvällarna gräto af hunger, till dess
de slutligen somnade på sin "skulle" uppe vid det
röksvärtade taket, ja, då hände det stundom, att hon,
huru barsk hon än annars var, kom ned till oss och
grät en stund. Den ena dagen åt man hos henne salt
och potatis och den andra potatis och salt, och så gick
tiden, ehuru den gick med snäckans gång.
Under dessa bedröfvelsens tider skulle naturligtvis
skatter och utskylder i vanlig ordning och utan prut
erläggas, och prostefar skulle hafva sitt bestämda
tiondesmör af soldatrotarna, då nu detta, jämte säd och
hö, utgjorde en del af församlingsherdens lön. Den,
som hade uppdraget att i hemmen efter hvars och
ens fyrk hopsamla prostens smör, kallades
"hufvud-bonde", och så blef det Myr-Britas tur att fungera
som sådan just under "det svåra året". Visst var
hennes stuga liten och grå, och vajande gräs växte på
kojans tak; visst hade hon duktiga, rent af okändt
duktiga gnagare i hemmet, men litet jord hade hon, och
var sålunda, efter dalaförhållanden, "en fri, oberoende
och besuten bonde", och ingen tänkte på annat, än
att hon i sin ordning skulle hafva besväret med
tiondesmöret.
Snart voro de vackra "slagorna" ihopsamlade, och,
sammanknådad i ett stort, blankskuradt masurtråg
lyste den vackra, ett par lispund tunga ättehögen så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
