Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Sollerön blef eget pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•248
ärliga dräkt: hvit vadmalsrock, älghudsbyxor, grofva
becksömskor och på hufvudet bredbår dig hatt.
Kom han så med ömma fötter men hurtigt sinne
fram till Stockholm, och efter åtskilliga svårigheter
fick han komma inför tjusarkonungen, hvilken nu stod
där i glansen af snille och majestät och ännu var älskad
af sitt svenska folk.
Konung Gustaf hade endast ett par af sina
vänner — förmodligen Armfelt och Schröderheim — hos
sig, när Jon framförde sitt ärende.
Välvilligt hörde konungen på och det blixtrande
ögat hvilade med välbehag på mannen från den bygd,
där frihetens fana höjdes i svunnen stormig tid, där
den frusna åkern nödgade folket att äta bark, men där
fosterlandskärleken dock visat sig starkare än döden
och grafven. Föga anade väl Gustaf III, nu lycklig
och glad, att äfven han i bekymmersam tid skulle
anropa detta dalafolk om bistånd och hjälp.
— Min vän, sade konungen, det där allt är godt
och väl, men I ären få och prästerskapet i Mora lider
minskning i sina konventioner. Enbacka i Stora Tuna
har ock begärt blifva eget, men Vi hafva ej gifvit dem
mycket hopp.
— Men ser kungen, inföll Jon ifrigt,
Enbacka-borna lefva på torrom mark de, men vi skola öfver
Siljans sjö för att tjäna vårom Gud. Gifva vi oss af
i vårstöpet och drunkna så gråta hustru och barn, och
komma vi ej, så få vi stämning, vi.
Det sista syftade på prosten Holmkvists åtal mot
Sollerön, därför att dess befolkning ej bevistat
böne-dagsgudstjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
