Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Sollerön blef eget pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•252
nen, enligt hvilken Sollerön skilj des från Mora och
blef eget pastorat med namnet Sofia Magdalena.
Jon bugade sig så djupt den grofva, hårdt
ihop-häktade rocken det tillät, och innan han visste ordet
af, var han af en kammartjänare ledsagad ut.
Två dagar härefter var konungen på Ulriksdal.
Mälaren hade afkastat sitt istäcke och dess lösta vågor
sjöngo om frihet i det brusande vågslaget, skogens
fåglar jublade om uppståndelse och lif, och Ulriksdals
lundar hade draperat sig i vårens jungfruliga, späda
grönska.
"Tjusarkonungen" var förtjust. Den vackra
dagen gladde hans för naturens skönhet så öppna sinne.
Han och hans glada sällskap flanerade i parken, och de
lätta komplimangerna läto mjuka som västanfläkten i
träden.
Då stod plötsligt Jugen Jon åter framför kungen
och nästan stängde den daggiga vägen genom lunden.
— Är du inte nöjd ännu, Jon? frågade kungen.
— Nej, svarade dalabonden. Som en molnsky
plötsligen drager fram öfver sommarsol, så mörknade
äfven konungens kvinnligt fagra ansikte vid dessa ord,
och han kastade en ledsen, uttröttad blick på de
närvarande.
— Hvarför är du inte nöjd nu då? frågade han
otåligt och draperade kappan kring sig, som om han
känt en nordanil.
— ’Ur skulle jag, sade Jon och blottade
vördnadsfullt sitt hufvud, vara nöjd, då jag ej fick tacka för den
nåd, som vederfarits oss där ’emma i Siljan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
