Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Sollerön blef eget pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•253
Vid dessa ord vek molnet från Gustafs ädla panna,
hans ögon fuktades, och han tryckte varmt gubbens
hand.
Tio år hade gått hän i tidens ström. Med
hänförelse och outtröttlig flit hade Solleröns befolkning,
trots sina torftiga villkor, arbetat på sitt tempel,
beläget på öns midt. Man byggde med glädje som
fångarna i Babel, när de fingo resa helgedomen, där
fäderna bedt och sjungit Guds lof. Och så kom den dag —
det var 1785 — då den stora förgyllda tuppen af en
oförvägen muraregesäll uppsattes på kyrkans torn.
Friska sunnanvindar blåste från Siljans blå yta, och en
stor människoskara var samlad kring templet, hvilket
likt judarnes gemensamma helgedom var byggdt på
hår.i, bergig grund. Jon lefde och var med på gläd.
jedagen.
När då — så mälde gulnade pappersblad —
tuppen, fäst ofvan korset, vände sitt hufvud mot söder
och stjärten mot norr, ropade folket:
— "Tuppen vänd’ stjärten a Mora". Han sade
ett afskedsord, äfven han.
Den förslagne Jon fick åtskilliga belöningar af sin
fäderneö. I sakristian hänger ännu en tafla på hvilken
hans bild synes. Taflan är målad det stormiga året
1788. I handen håller Jon en tafla, och på den taflan
läses följande ord:
"Efterkommande se här den de näst Gud och
konung ha att tacka för den förmånen att hafva egen
kyrka, egen lärare inom denna ö."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
