Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•259
juliregn och åter smekas af solen. Vandrerskan, ensam
i skog, var Anna Ingels Jon, hvilken för sin skönhet
fått namnet: "Fagra Anna".
Där vägen var jämförelsevis jämn, tog hon upp sin
stickstrumpa och medan stickorna gingo flinkt och
vant sjöng hon :
I Solklintens gömmor det bodde en gång
en jätte så rik och så grym och så stark.
Han sände sin dotter i skogen med sång
att ynglingar söka på villande mark.
Förtjusande var hon, och sången var skön,
och en efter annan kom bort ifrån oss;
man bad för de svunna sin varmaste bön
och sökte i nattliga berget med bloss.
Och suckar så djupa det trängde sig opp
till vallaremannen, som gick där ibland;
då skyndade herden mot bygden sitt lopp,
då knäppte de fångna i berget sin hand.
Den sista, som svunnit, var älskad i byn
och skulle till bruden i höstkvällen gå.
Då kom hon, den leda, med rosor i hyn;
och sången den lullade, lullade så.
Och ynglingen glömde för trollet i skog.
den tärna, han gifvit sitt hjärta en gång.
Han, tjusad, i berget i höstkvällen drog,
och dagen är honom så grufveligt lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
