Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•271
välburgna gårdarna, och här uppstämde
"stjärnegos-sarne", som voro försedda med stafvar, följande sång:
"I glimmande söder gick stjärnan en gång
och visade vägen för konungar tre.
Och finner du fager min stjärna och sång,
då skall du nog säkert mig välfägnad ge.
Vi fattiga herdar från Moria land
vi vandrat så länge, vi slitit vår sko,
och öppnar för oss du den gifmilda hand,
skall stjärnan bevara ditt hägnade bo."
När sången slutat, blefvo också, som de bedt,
stjärngossarne inbjudna och fingo välvilligt af julens
gåfvor. Och så bar det vidare igen, och samma sång
upprepades, ätandet likaså. När ljuset i gårdarna
slutligen slocknade, såg man äfven dessa Tunaslättens
vandrande stjärnor försvinna.
Fram mot den grå byn Grefbo rörde sig ock ett
sådant gossegladt tåg. Bland de här medföljande
flickorna, klädda i sin högtidsstass, igenfinna vi Ingels
Anna, hvilken af sin far begärt tillåtelse att få fira
den högtidliga kvällen. Hvarför hon följde den stjärna,
som vandrade mot Grefbo, det veta alla älskande
hjärtan så väl. Det vet blomman, som dagen lång
vänder ögat mot ljuset, det vet seglaren, som längtar till
skärets gömda bo.
öfver Annas ansikte hvilade dock vemod, och när
stjärnblosset kastade sitt skimmer öfver detsamma,
kunde en uppmärksam iakttagare nog se, att tårar
nvss daggstänkt den blomstrande, rosenhylta kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
