Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•274
sig kring Erik, tycktes äfven hans glädje, nyss så
liflig, blekna. Ack, den hårda verkligheten stod med
ens för hans blick. Eörstulet tittade han upp på det
grofva nödbrödet i taket.
— Ack, lilla Anna, sade han, det är nog för oss
omöjligt att komma tillsammans. "Örnboet" är för
litet för min Anna. Visst blef jag vid mönstringen
i förra veckan antagen, men en soldat har intet att
bjuda Ingels Jons dotter. Att vara soldat, Anna, är
detsamma som att vara fattig.
Stilla resignation lästes vid dessa ord på den unge
soldat Örns panna, men att hjärtat led, det såg äfven
hans käresta. Hon torkade sin tår och sökte i sin
ordning att vara stark.
— Var man, Erik, hviskade hon. — Än kan det
blifva bra. En spågumma har sagt mig, att det skulle
falla tårar i min brudkrona, men solen skulle lysa
på dem.
Erik samlade åter ihop spjälor till ett nytt bloss.
Instucket i muren, lyste det åter upp stugan, och det
ljusnade äfven därinne i älskande hjärtan.
När gamle Örn kom åter, skildes Erik och Anna
med ett bjärtevarmt: "godnatt!" Gubben sade intet,
men hans blick, fäst på flickan och sonen, bad varmt,
bad barnafromt, till den, som styrer
människobarnens öden.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
