Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•284
En vacker dag, när drifvorna smälte från tegarna
i Hesse, finna vi Halfvar och den hvita katten inne i
den mörka kåfven. Han var försedd med en mindre
hoftång, och han fäste en grym och skygg blick på
kattens hufvud, hvilket stack upp ur ett stöfvelskaft.
Det oskyldiga kärleksoffret tycktes naturligt nog ana
något svårt, ty det jämrade sig högljudt, när det ej
för omväxlings skull fräste.
Halfvar ryggade ett tag tillbaka och lade bort
tången. Djuret hade något spöklikt med sig, tyckte han.
Men så tyckte han sig se, huru Tunaslättens fagraste
ros log mot honom, och så grep han sitt instrument
igen.
Jo, det gick, gick mycket riktigt, som Halfvar
hade befarat. På denna tid, som vi nu skildra, var
det blott hundar och kattor, som satte in tänder på
folk, och detta sista gjorde nu den "hvita katten" och
det med besked. Men den blödande handen höll ock,
som en segrens trofé, den undergörande tanden,
hvilken snart, enligt Majas föreskrift, införlifvades med
kärleksdrycken. Med blödande mun sprang djuret till
sin väninna i Piågåker, men det kunde ej med all sin
kvidan tolka, huru stor vidskepelsen var på Gustafs
III.s tid.
Kom så den för ungdomen kära
valborgsmäss-kvällen. Flera dagar förut hade gossar och flickor,
stora och små, dragit tillsamman betydliga högar
bränsle på de höga bergen, och gladt och muntert var
arbetet härmed. När den efterlängtade natten
ändtligen kom, och mörka skuggor lade sig öfver jorden,
tändes med gamman de väldiga bålen på bergen. De
flammande blossen på Gimsbergsklack, Solklinten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
