Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Stenbock, talas om den oförlikneliga segern och huru
"Kung Carl" skyddade stolts Narva och bar sorgen
för henne". Ännu satt där i Svea rike en och annan
snart hundraårig karolin, som vid aftonbrasan för
lyssnande ungdomar talte om hjältekonungen, om
"lejonet från Norden", om tolfte Karl och hans
oförskräckta mod. Hans ande lefde ännu kvar hos nationen, och
på denna slumrande kämpaande byggde Gustaf sina
planer. Grundlagens tydliga bud, att konungen icke
godtyckligt ägde rätt att börja ett anfallskrig, och att det
här var fråga om ett sådant, hade folket föga reda på.
De visste blott, att vägen gick åt öster, och den vägen
hade fäderna trampat upp och fuktat med ungt,
sprittande blod, den vägen hade Sveriges fana, omgifven af
"gossar blå", vandrat till seger och ära.
En vacker sabbatsdag, när de första lärkorna
sjöngo öfver åkrarna vid Grefbo och stormhattarna
arbetade sig upp vid "Örnboet", satt Erik, den unge
soldaten, och öfversåg det tunga flintlåsgevärets delar.
Sakta sjöng Erik för sig själf den af Lidner vid denna
tid författade och redan bland krigsmän
kvringvand-rande vackra sången ur "Medea" :
"O, yngling, om du hjärta har
att trampa fädrens fjät,
flyg till ditt fosterlands försvar,
dö eller rädda det!
Så ljufligt är ej källans sus
bredvid en blomsterstrand,
så härligt icke dagens ljus
som död för fosterland."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
