Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•297
Nästföljande dag var konungen i St. Tuna.
Högtidligt ringde kyrkans klockor, och från den stora,
folkrika bygden samlades mycket folk. Allvarliga och
stabla stodo på kyrkovallen, där sommarens rosor nu
vissnade, snart flera hundra bönder, klädda i helgdags- ,
skrud. Kullor och bondhustrur hade äfven skyndat
till sin konungs möte. Iförda sina glittrande
högtidskläder, bildade kvinnorna en behaglig kontrast mot de
allvarliga, mörka mansdräkterna. Från socknarna
kring St. Tuna voro äfven allmogemän framkomna.
Öfver den vackra taflan spred septemberdagens milda,
dämpande sol sitt skimmer, och för en lindrig nordan
susade de höga, åldriga träden, som planterats på de
dödas helgade åker.
Steg så konung Gustaf upp på en grafkulle, från
hvilken han syntes för alla. Då blottade männen sina
hufvud, och ett brus af belåtenhet och beundran hördes
bland den stora skaran. Den hvita morarocken dolde
ju ändå landets konung, och öfver monarkens
snillrika, vackra drag hvilade ett lugnt, kanske i denna
stund vemodigt majestät.
Den klara, skimrande blicken öfverför med ett
vänligt och hoppfullt uttryck dessa många, som, ryckta
från sina hvardagssysslor, samlats här. Det blef så
tyst, att man hörde, huru tornuret arbetade och
suckade.
Gustaf förde Tunamännen till minnes, hurusom
de, talrika äfven då, varit med i svunna, ärofulla dagar,
då Sverige blickade upp till den fattiga landsänden
Dalarna och därifrån hoppades få hjälp. I Sverges
tideböcker skulle namnet Dalarna och dalafolk vara i
tiders tid omstråladt af den fagraste glans. Detta mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
