Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•299
och bad att få gå i fält en gång till. Den gamle, tappre
sade, att om hans arm ock var gammal och giktbruten,
så kunde han dock med Sitt exempel lifva
allmogesönerna i den stundande kampen.
En glädjeblixt upplyste konungens förut
vemodiga ansikte, och han räckte den gamle veteranen sin
hand, i det han sade:
— Eder trohet mot mig är mycket glädjande just
nu, då så mången ung officer glömt sin plikt mot kung
och fosterland. Ej vill jag neka eder att än en gång
våga lifvet för vårt gemensamma fädernesland.
Hafven I då ingen, som skall sakna eder?
— Jo, Sigrid, hustru min, blir nog sorgsen, men
gamla Sverige är ock mitt hjärtas brud.
Kung Gustaf blottade vid dessa ord sitt hufvud,
och krigaren förde, som det då brukades, konungens
hand till sina läppar och steg åt sidan.
Nu kunde gamle Örn från Grefbo ej stå stilla
längre. Han hade på morgonen, när klockeklangen
vandrade hän kring slätten, borstat och fejat upp sin
gamla krigsmannarustning, och han stod där nu, helt
rak och vacker med sitt gråa hår. Faderns gamla
värja, prydd med glänsande, förgylld handskskyddare,
hade soldaten stoppat innanför vapenrocken. Hvarför
han så gjorde, visste han nog ej själf så riktigt.
När Örn såg sin gamle förman erbjuda sig åt
fosterlandet, och när han tänkte på konungens ord om
landets fara, steg han fram till Gustaf och lade, kärf och
rak i ryggen som ett spjut, två fingrar till den höga
"stormhatten".
Förvånad blickade konungen på soldaten. När
han fick syn på den tomma rockärmen, som vältaligt*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
