Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•302
snart Dalarnas frikår färdig att draga ned för att vid
södra kusten skifta hugg med dessa "jutar", som,
söderns vampyrer like, sugit Sveriges bästa, varmaste
blod sekler långt.
En höstmorgon, ej långt efter konungabesöket,
stod äfven Örn utanför sin stuga i Grefbo. Den gamle
blickade kring på hembygdens berg; hans öga hvilade
länge vid hult och lid, vid åker och hage, vid
barndomens kära nejder. Soldaten tycktes vilja så i själen
trycka in bilden, höstbilden från hemmet, att den
skulle ofördunklad mäkta följa med i strid och blod,
i frost och storm. Örn hade kalfskinnsrenseln på
ryggen och var nu iförd ny vapenrock samt därtill prydd
med faderns värja.
När han så skulle börja vandringen ut till kamp
och död, till nakenhet och slit såg man honom skugga
ögonen med handen och blicka ned på den leriga
byvägen. Där nere kom med skyndsamma steg en ung
flicka, och hon vek af upp till "Örnboet". Det var
Ingels Anna. Synbarligen glad, satte sig Örn ned på
bänken vid väggen.
— Gu’ sin, Örn, hälsade Anna och lade handen
öfver den hvita, svettiga pannan. Soldaten hälsade
sitt: "Signe Gud!" tillbaka.
— Jag kom just i elfte stunden, började flickan,
i det hon satte sig bredvid Örn. — Här ska’ far taga
detta bref, om Erik träffas. Jag fick en förskrift af
"Skrifvar Bengt" i Nyckelby, och i sanden på
Tuna-åns strand har jag öfvat mig i sommarkvällarna, men
jag har ej hunnit med mer än stora alfabetet. I har
lärt Erik skrifva, och han kan själf läsa min
hjärte-hälsning. Hälsa honom från hans Anna, far!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>