Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•311
flaska till faderns mun, och den flyktande lifslågan
uppflammade för ett ögonblick hos gamle Örn.
— Är det verkligen I, far, eller drömmer jag blott
en svår dröm? frågade Erik och lade sin hand öfver
gubbens bröst, som om han ämnat hålla lifvet kvar i
detsamma.
— Ja, det är jag, Erik. Gud vare lofvad, att jag,
som jag så varmt bedt, fick se dig, innan jag dör,
hviskade gubben.
Sonen gjorde härvid min af att vilja se till, huru
fadern var sårad, men gamle Örn fattade mildt Eriks
hand, i det han återtog:
— Nej, icke så, Erik. Det finns ingen hjälp.
Mitt öga skymmer redan, och jag känner dödens kyla.
Jag skall snart, mycket snart, hvila i samma Finlands
jord, där min far sofver. Vandringen är slut. Mitt
bröst är sönderskjutet.
— Men hur har I kommit hit, far? frågade Erik
med darrande smärtfull röst.
— Jo, sade gubben matt — jag följde kung
Gustafs friskara ned till Göteborg. Den gode kungen kom
upp till dalafolket och bad om hjälp. Det blef så tomt
därhemma efter dig, och när affären med jutarne snart
var slut, längtade jag icke mera till "Örnboet" i
Gref-bo, utan jag trängtade till det land, där du var. Jag
fick tillstånd att följa andra trupper hit, och jag var
med i den bataljon, som kom till förstärkning i dag.
Mot landets ovän har jag ärl;gen brukat min enda arm,
men nu är striden all för mig. Nu har jag fått nog,
och nu dör jag en krigsmans död, och jag dör nöjd och
jag dör lugn. Gud bevare det kära fosterlandet! Min
faders värja, i dag för sista gången förd af mig, gifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
