- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
321

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•321

tog korpralen den dufvopost, han under sommaren med
gamle Örn fått från hemmets dalar.

Huru gärna hade han ej nu med den åter
spelande vinden velat sända en hälsning och ett budskap
om, huru han redeliga och karlavulet gjort sin plikt
mot landet, och huru ban härunder bevarats. Men
vinden kunde ingen hälsning föra öfver till hemmet,
och ännu var det så ovisst, när striden slutade. Från
sina egna bekymmer, från sin egen längtan efter
hjärtevännen i Dalom vandrade Eriks tanke hän till
Sveriges strid och kamp mot den starka, ryska örnen. En
varm känsla för modren Svea bemäktigade sig härvid
Erik. Han satte sig ned på en mossig häll och bad
med psalmen i Annas bok, att fädrens Gud måtte föra
sitt folk, sitt svenska folk, till seger och ära, liksom
han det i forntiden hade gjort.

Vid det öfverenskomna tecknet skyndade Erik fram
till truppen, som marscherade mot Abborfors. Från
denna ort och från Hervenkoski framryckte
Meyerfelt sedermera mot Suttula, där Dalregementet den
25 juni 1790 för andra gången under kriget kämpade
med ryssarne. Här återsåg Erik sin faders graf.
Under det nya grifter öppnades på mon, stod han här
i sommarkvällens frid med blottadt hufvud, och sonens
tår föll ned på griften, som han aldrig mera skulle
återse. Blommornas kalkar hade slutit sig på den låga
grafkullen, och det föreföll den svenske korpralen, som
om skogens dufkullor och linnéor stått försänkta i bön,
i bön om frid för Finlands blodstänkta jord.

Någon tid härefter mönstrade general Meijerfelt
vid Kymmene gård sina gossar, och de, som utmärkt
sig i kampen, blefvo belönade. När morgonbönen för-

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free