Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•822
rättats, blef äfven korpral Örn framkallad till fronten.
I truppens närvaro tackade generalen den unge
krigaren för hans bragd vid Broby viken, och örn blef nu
befordrad till furir, som det denna tid kallades, och
erhöll under en smattrande fanfar "svärdstecknet".
En glädjeflamma upplyste furirens ansikte, när
befälhafvaren skakade hans hand, och Erik tänkte
med öfversvallande glädje därpå, att han nu skulle få
bära den värja, som vid Suttula fallit ur faderns
domnade hand.
Striden, den väldiga tvekampen med Bysslands
mäktiga härskarinna, nalkades nu sitt slut. Kampen
hade kostat Sverige och Finland nära femtio tusen
söner, man hade lidit mycket, och glädjen var därför
stor, när freden slöts på Värälä slätt den 14 augusti
1790. Starka dånade "fröjdeskotten" i augustidagen,
högt tonade psalmen: "Nu tackar Gud allt folk",
när de svenska krigarna, som öfverlefde fejden, fingo
återvända till sina hem bland skogar, dalar och fjäll.
Det svenska lejonet var klöst, mord och brand hade
hemsökt fredliga nejder, tårefloder, strida och bittra,
götos af dem, som mistat sina kära, men
storhetsdrömmen var dock ej så förfelad. Det lilla landet var ej
besegradt, dess strid hade varit ärofull, och Bysslands
örn hade utan rof, med svedda vingar måst vända hem
mot öster igen.
* *
Septemberdagen var varm och kvalmig. Man
hade så kallad "Brittsommar" äfven i Dalom, och nere
på Tunaslätten var det rent af gassigt för skördefolket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
